Sitter och funderar på vad ett extra val faktiskt innebär för mig personligen och tänkte dela med mig av det. Eventuellt kanske det inbjuder någon till diskussion, reflektion eller kanske till och med förståelse. Förhoppningsvis kanske du tycker det är värt att dela vidare detta till någon eller bjuda in någon till min sida.
Efter valrörelsen i september var jag trött, riktigt, riktigt trött. 1 oktober 2013 började jag jobba som ombudsman för Kristdemokraterna i Skåne på en projektanställning som skulle sluta 30 september 2014. Jag tog på mig uppgiften att vara en ombudsman som verkligen reste runt, träffade lokalavdelningar och inspirerade till en stark organisation och kampanjinsatser för att nå väljare. Under mina första 4 månader träffade jag 30 lokalavdelningar på plats och övriga 3 hade jag långa telefonsamtal med istället. För mig har det alltid varit viktigt att förstå vad just en lokalavdelning söker för stöd för att både mitt arbete men även lokalavdelningens arbete ska fungera bättre.
Under oktober 2013 fick jag också ta över ordförandeposten i Kristdemokraterna Malmö, en post jag inte var beredd på men efter omständigheterna en post jag behövde ta. Jag har varit engagerad i min egen lokalavdelning sedan slutet av 2009 och tyvärr fått se måna tidigare engagerade sluta, en del har slutet på grund av ålder, vilket jag har all respekt för, medan andra slutat av andra anledningar. Det är tråkigt när människor som har ett driv slutar men jag har förståelse för att politikens arena inte är något för alla. För den utomstående kan det till stor del se ut som en ”sandlåda” men det är mycket man måste förstå om bakgrundsarbetet inom politiken.
Politik för mig handlar om ansvarstagande och ansvar kan man inte ta om man inte kan lita på sina partivänner. Att lita på sina partivänner handlar för mig då också om att bygga förtroende och att bygga förtroende tar tid. Det måste också få ta tid för politiker fattar beslut som påverkar människor. Utan förtroende kan inte vi politiker göra vårt jobb som politiker.
En sak som jag tycker att vi som parti behöver förändra är vårt utåtriktade arbete. Jag kanske låter partisk men jag tycker verkligen att det parti jag är verksam i sitter på enormt mycket kompetens. Jag har träffat personer som verkligen har koll på hur politiska processer fungerar, hur beslut fattas och förändras i en stor kommunal organisation. Min önskan är att förståelsen för detta hade varit större när man går till val. Självklart behövs det nytänkande och nya krafter men vi måste också ta tillvara på den kompetens som redan finns. Dock kan jag efter att själv också suttit i nära 100 skoldebatter också känna att vi som parti är ”för duktiga” på just det inåtvända arbetet. Vi når inte ut med vad vi faktiskt kan, gör och har gjort. Nu handlar såklart valkampanjer först och främst om vad vi som partier vill göra men detta når vi först när vi också kan berätta vad vi gjort.
Nu efter valrörelserna i maj (EU-valet) och september (Allmänna valet) fick jag fortsätta som ombudsman på deltid. Tanken först var att kunna hjälpa till med att genomföra en valanalys för partidistriktet. Valanalysen görs som ett internt dokument som skulle presenteras i januari och sedan kunna leda fram till vad vi som partiorganisation behöver förbättra under kommande år och kunna stå starka inför valet 2018.
Hela min tankevärld har de senaste månaderna varit inriktade på detta samtidigt som jag påbörjat ett sökande efter deltidsarbete som jag kan kombinera med ombudsmannajobbet. Jag har också försökt finna svaret på varför Kristdemokraterna i Malmö inte har fler röster. Vi står nu inför ytterligare en mandatperiod där vi politiskt inte kommer finnas med i kommunfullmäktige, totalt kommer det i september 2018 vara 8 år utanför kommunfullmäktige. Jag som ordförande bär självklart ett ansvar i detta och jag erkänner att jag haft för mycket att göra under det senaste året. Vi är en liten lokalavdelning som behöver fler medlemmar, som behöver fler aktiva. Jag skulle vilja ägna mer tid åt att debattera, att försöka ge svar på de stora politiska frågor som jag menar att Malmö Stad i dagsläget har helt fel svar på.
Nu ska jag förutom detta också börja förbereda ett eventuellt extra val. Mycket kan hända fram till den 29 december då det formellt först kan utlysas ett extra val men jag ser det som svårt för Stefan Löfven att ta tillbaka detta efter den ”cirkus” som nu uppstått och pågår i svenska samhället.
Jag erkänner, jag är inte den som just nu jublar och skriker över att vi ska ha ytterligare en valrörelse i supervalåret som aldrig verkar ta slut. Jag sa visserligen på valnatten att det lär bli nyval men jag trodde också att Stefan Löfven faktiskt skulle ta större ansvar. Jag är dock inte heller den som backar undan och ställer mig i ett hörn. Jag lappade flera tusen brevlådor i maj och september och jag kommer lappa tusentals brevlådor i februari och mars. Jag gör det för jag är övertygad om att Sverige behöver ett starkt Kristdemokratiskt parti i en Alliansstyrd regering.
Det jag dock tror är att vi alla måste börja prata politik, sluta smutskasta varandra och varandras väljare. Den svenska väljarkåren är inte dum, den svenska väljarkåren är inte ignorant och samvetslös. Den svenska väljarkåren har en rad olika medier att tillgå för att skaffa sig en uppfattning om vilket parti de vill rösta på.
Jag är beredd att ta diskussioner med er som inte håller med mig men samtidigt vill jag med det här, långa, inlägget också ändå ge er en inblick i den trötthet jag ändå känner.
För mig handlar mitt politiska engagemang om värderingar. Jag tror på etik och moral, på tydliga värderingar som bottnar i de kristna traditioner som byggt upp vårt land och de svenska traditioner vi har. Det är dags att på riktigt sluta smutskasta varandra utan istället peka på de faktiska skillnader som finns. Jag tror människan behöver sociala gemenskaper men människan måste också som individ få växa och utvecklas. Sverige behöver en tydlig riktning som handlar om ansvarstagande, både för oss själva och för varandra.
Ni som läser detta inlägg, tagga till. Vi ska vara stolt över vår politik och kämpa vidare för ett bättre Sverige tillsammans.
Mattias Grängzell - Compassionate Conservative 