Nu händer det saker!

Här händer det verkligen saker, iaf sedan jag bloggade sist. Senaste inlägget handlade om ansvarstagande och extra val. Ja, vi vet ju vad som hände med Löfvens löfte om extra val.. Att den mannen inte avgår självmant är en gåta men en helt annan diskussion.

I onsdags, 28 januari, hade Kristdemokraterna Malmö årsmöte där jag blev omvald till ordförande. Jag tackar för förtroendet att fortsätta få leda lokalavdelningen och det arbete som till mesta del handlar om att skapa en stabil organisation och bygga en politisk vision som tar Kristdemokraterna tillbaka till kommunfullmäktige i Malmö 2018.

Men igår när jag skulle ha ett möte blev det helt plötsligt presskonferens. En presskonferens som Göran Hägglund kallat till utan information, många tankar och det är klart att även jag tillhörde de som funderade över vad som skulle förmedlas. Lika klart var det nog att tanken om han skulle avgå kom upp men jag trodde nog inte det så när jag väl läste hans twitterinlägg blev jag chockad samtidigt som jag log. Göran valde att lämna på det sätt som verkligen karaktäriserar just Göran.

Att avisera att han tänker lämna partiledarskapet via twitter är helt fantastiskt tycker jag. Göran väljer sin egen väg och han har min fulla respekt för det arbete han lagt ner för partiet. Att varje dag orka med det tempo som vårt mediasamhälle har måste vara extremt krävande och inget man kan sätta sig in i.

Som ombudsman i Skåne har jag från nära håll fått vara med vid några minister- och partiledarbesök i södra Sverige och det går inte att komma ifrån den beundran jag känner över vilket tempo allt görs i. Göran är också alltid trevlig, och som många andra lyfter fram, en människa med ett stort sinne för humor. Jag kommer sakna Göran Hägglund i Kristdemokraterna men är säker på att han kommer finnas med på något sätt även i framtiden.

Nu tar en ny process över. I skrivande stund är partistyrelsen påväg att börja sitt sammanträde i Stockholm, ett möte som redan varit inplanerat för att hantera olika frågor som brukligt men som nu fått en annan innebörd. Efter dagens PS-möte kommer vi ha bättre koll på den process som nu kommer inledas där en ny partiledare ska väljas. I media spekuleras det om flera olika namn men jag tror inte man ska glömma att Kristdemokraternas ideologi och politik alltid är större än vi som politiska företrädare. Det är klart att vilka som engagerar sig och vem som leder partiet påverkar men även om vi betonar vissa frågor står vi på samma politiska grundpelare. Jag hoppas på en öppen process där flera namn diskuteras men där vi också får en modern och offensiv kristdemokrati att gå till val med 2018.

För er som helt missat gårdagens och dagens mediahändelser är det bara att klicka på följande länkar så kan ni läsa ikapp vad som hänt. SVT1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, Dagen1, Dagen2, Dagen3, Sds1, Sds2, Skanskan1, Hd1, Hd2, Hd3,

Passar också på att lägga in en del bilder på namn som just nu diskuteras som potentiella partiledare.

Jag och Lars Adaktusson under KD Skånes valupptakt

Jag och Acko Ankarberg Johansson under Alliansens Dag i Malmö

Jag och Martin Hallander tillsammans med Emma Henriksson under en brevlådelappning i Limhamn, Malmö

Ebba Busch Thor och jag under EP-valrörelsen (fotot från Ebba)

Extra val, ett val om ansvarstagande

Sitter och funderar på vad ett extra val faktiskt innebär för mig personligen och tänkte dela med mig av det. Eventuellt kanske det inbjuder någon till diskussion, reflektion eller kanske till och med förståelse. Förhoppningsvis kanske du tycker det är värt att dela vidare detta till någon eller bjuda in någon till min sida.

Efter valrörelsen i september var jag trött, riktigt, riktigt trött. 1 oktober 2013 började jag jobba som ombudsman för Kristdemokraterna i Skåne på en projektanställning som skulle sluta 30 september 2014. Jag tog på mig uppgiften att vara en ombudsman som verkligen reste runt, träffade lokalavdelningar och inspirerade till en stark organisation och kampanjinsatser för att nå väljare. Under mina första 4 månader träffade jag 30 lokalavdelningar på plats och övriga 3 hade jag långa telefonsamtal med istället. För mig har det alltid varit viktigt att förstå vad just en lokalavdelning söker för stöd för att både mitt arbete men även lokalavdelningens arbete ska fungera bättre.

Under oktober 2013 fick jag också ta över ordförandeposten i Kristdemokraterna Malmö, en post jag inte var beredd på men efter omständigheterna en post jag behövde ta. Jag har varit engagerad i min egen lokalavdelning sedan slutet av 2009 och tyvärr fått se måna tidigare engagerade sluta, en del har slutet på grund av ålder, vilket jag har all respekt för, medan andra slutat av andra anledningar. Det är tråkigt när människor som har ett driv slutar men jag har förståelse för att politikens arena inte är något för alla. För den utomstående kan det till stor del se ut som en ”sandlåda” men det är mycket man måste förstå om bakgrundsarbetet inom politiken.

Politik för mig handlar om ansvarstagande och ansvar kan man inte ta om man inte kan lita på sina partivänner. Att lita på sina partivänner handlar för mig då också om att bygga förtroende och att bygga förtroende tar tid. Det måste också få ta tid för politiker fattar beslut som påverkar människor. Utan förtroende kan inte vi politiker göra vårt jobb som politiker.

En sak som jag tycker att vi som parti behöver förändra är vårt utåtriktade arbete. Jag kanske låter partisk men jag tycker verkligen att det parti jag är verksam i sitter på enormt mycket kompetens. Jag har träffat personer som verkligen har koll på hur politiska processer fungerar, hur beslut fattas och förändras i en stor kommunal organisation. Min önskan är att förståelsen för detta hade varit större när man går till val. Självklart behövs det nytänkande och nya krafter men vi måste också ta tillvara på den kompetens som redan finns. Dock kan jag efter att själv också suttit i nära 100 skoldebatter också känna att vi som parti är ”för duktiga” på just det inåtvända arbetet. Vi når inte ut med vad vi faktiskt kan, gör och har gjort. Nu handlar såklart valkampanjer först och främst om vad vi som partier vill göra men detta når vi först när vi också kan berätta vad vi gjort.

Nu efter valrörelserna i maj (EU-valet) och september (Allmänna valet) fick jag fortsätta som ombudsman på deltid. Tanken först var att kunna hjälpa till med att genomföra en valanalys för partidistriktet. Valanalysen görs som ett internt dokument som skulle presenteras i januari och sedan kunna leda fram till vad vi som partiorganisation behöver förbättra under kommande år och kunna stå starka inför valet 2018.

Hela min tankevärld har de senaste månaderna varit inriktade på detta samtidigt som jag påbörjat ett sökande efter deltidsarbete som jag kan kombinera med ombudsmannajobbet. Jag har också försökt finna svaret på varför Kristdemokraterna i Malmö inte har fler röster. Vi står nu inför ytterligare en mandatperiod där vi politiskt inte kommer finnas med i kommunfullmäktige, totalt kommer det i september 2018 vara 8 år utanför kommunfullmäktige. Jag som ordförande bär självklart ett ansvar i detta och jag erkänner att jag haft för mycket att göra under det senaste året. Vi är en liten lokalavdelning som behöver fler medlemmar, som behöver fler aktiva. Jag skulle vilja ägna mer tid åt att debattera, att försöka ge svar på de stora politiska frågor som jag menar att Malmö Stad i dagsläget har helt fel svar på.

Nu ska jag förutom detta också börja förbereda ett eventuellt extra val. Mycket kan hända fram till den 29 december då det formellt först kan utlysas ett extra val men jag ser det som svårt för Stefan Löfven att ta tillbaka detta efter den ”cirkus” som nu uppstått och pågår i svenska samhället.

Jag erkänner, jag är inte den som just nu jublar och skriker över att vi ska ha ytterligare en valrörelse i supervalåret som aldrig verkar ta slut. Jag sa visserligen på valnatten att det lär bli nyval men jag trodde också att Stefan Löfven faktiskt skulle ta större ansvar. Jag är dock inte heller den som backar undan och ställer mig i ett hörn. Jag lappade flera tusen brevlådor i maj och september och jag kommer lappa tusentals brevlådor i februari och mars. Jag gör det för jag är övertygad om att Sverige behöver ett starkt Kristdemokratiskt parti i en Alliansstyrd regering.

Det jag dock tror är att vi alla måste börja prata politik, sluta smutskasta varandra och varandras väljare. Den svenska väljarkåren är inte dum, den svenska väljarkåren är inte ignorant och samvetslös. Den svenska väljarkåren har en rad olika medier att tillgå för att skaffa sig en uppfattning om vilket parti de vill rösta på.

Jag är beredd att ta diskussioner med er som inte håller med mig men samtidigt vill jag med det här, långa, inlägget också ändå ge er en inblick i den trötthet jag ändå känner.

För mig handlar mitt politiska engagemang om värderingar. Jag tror på etik och moral, på tydliga värderingar som bottnar i de kristna traditioner som byggt upp vårt land och de svenska traditioner vi har. Det är dags att på riktigt sluta smutskasta varandra utan istället peka på de faktiska skillnader som finns. Jag tror människan behöver sociala gemenskaper men människan måste också som individ få växa och utvecklas. Sverige behöver en tydlig riktning som handlar om ansvarstagande, både för oss själva och för varandra.

Ni som läser detta inlägg, tagga till. Vi ska vara stolt över vår politik och kämpa vidare för ett bättre Sverige tillsammans.

En personlig reflektion och några tack

Nu har det nästan gått två veckor sedan valnatten och den direkt besvikelsen, besvikelsen över att ha jobbat så hårt under ett års tid för ett valresultat som nästan ingen ville ha (förutom de rödgröna?). Sverige står inför stora politiska utmaningar med ett parlamentariskt läge som är extremt tufft. För Sveriges skull hoppas jag Löfven faktiskt lyckas lösa någon form av stabil regering samtidigt som jag för Sveriges skull hoppas att det parlamentariska läget faktiskt också stoppar många av de rödgröna förslag som lyftes i valrörelsen. Men det här ska inte vara en text som analyserar valresultatet i 100 olika infallsvinklar, det finns det tillräckligt många andra som gör just nu.

Jag började som ombudsman för Kristdemokraterna i Skåne för ett år sen. Jag såg arbetet som en utmaning, en möjlighet att få jobba för det jag tror på men också en möjlighet att utvecklas. Jag har verkligen fått testa mig själv, hur mycke press jag faktiskt klarar av. Jag kan inte annat än erkänna att trots en besvikelse över valresultatet så är jag galet nöjd. Självklart gäller det att kunna vara självkritisk i detta läge men jag känner att jag gjort allt jag kunnat efter rådande förutsättningar.

Jag har fått träffa massor med underbara människor både inom partiet men också väljare och personer som jobbat på olika företag man haft kontakt med. Maja är en sån person. Maja jobbar på Länsstyrelsen i Skåne och så fort jag behövde hjälp så försökte hon hjälpa till när jag skulle hantera förklaringsblanketter från alla Kristdemokrater i Skåne på kommun-, landstings- och riksdagslistor. Jag är imponerad över den entusiasm som Nadia på Annonsdax hade över den digitala mediakanalen som Aftonbladet blivit (även om inte KD Skåne satsade så hårt på just den kanalen). Micke på Dekår och Design har varit en hjälte när det gäller att tolka vad jag uttryckt när det gäller strajpning av kampanjbilen. Mina ombudsmannakollegor runt om i Sverige där jag verkligen måste lyfta Hans-Inge i Västerbotten, Stina i Jönköping och Marcus och Eva i Stockholm, vilka människor. Och inte att förglömma Göran och Camilla på riksorganisationen, eller Mathias, urstockholmaren med den galnaste göteborgshumorn i detta land. Nu glömmer jag säkert många människor jag mött som förtjänar att lyftas och hyllas men Magnus, Nova, Niels, Petter, Sofia, Stefan, Anna, Ewa, Helena, John, Tara, Anna m.fl i Malmöalliansen, tack för en grym valrörelse, vi nådde inte ända fram men stort tack.

Måste också säga att Michael, Martin, Emmely, Mattias, Gustav, Anders, Birgitta och Lennart i valledningen varit fantastiska att jobba med och inte heller att glömma bort alla lokalavdelningsordföranden, gruppledare, valledare och andra aktiva inom Kristdemokraterna i Skåne.

Det har varit sjukt roligt att jobba för Kristdemokraterna och jag har lärt mig extremt mycke. Jag har funderat en hel del senaste dagarna gällande valresultatet. Vi misslyckades ju tyvärr med att komma in i kommunfullmäktige i Malmö, igen. Detta är enormt tråkigt då jag verkligen tror vår politik behövs i Malmö. Jag vill rikta ett extra stort tack till de personer som valde att kryssa mig på kommun-, region- och riksdagslistorna. Trots nästan noll tid för personvalskampanj lyckades jag under en ledig dag se till att min politiska facebooksida kunde uppdateras genom tidsinställda inlägg under en månad. Alltid något men om jag får förtroendet 2018 att stå högt på någon lista så kommer jag inte kombinera det med att agera valledare för ett helt partidistrikt, en väldigt snabb lärdom där. 🙂

Jag tror faktiskt också vi i Kristdemokraterna Malmö behöver ytterligare fyra år på oss att bygga förtroende för att åter få komma tillbaka till kommunfullmäktige. Vi kommer nu dra igång en ordentlig eftervalsprocess där vi ska vända på alla stenar. Vi måste vara självkritiska och det ska vi vara. 2018 kommer vi att ha stått 8 år utanför kommunfullmäktige men då ska vi verkligen tillbaka. Vi behöver också bygga en starkare organisation i Malmö och det har vi alla chanser att göra nu men ett stort tack riktas också självklart till alla aktiva i Malmö som gjort en jätteinsats, ingen nämnd och ingen glömd.

Avslutningsvis vill jag dock lyfta den person som betytt mest under valrörelsen, den personen som redan betyder mest för mig. Min älskade fästmö Lisa är helt enkelt bäst, ställer alltid upp och hjälper till. Utan Lisa hade jag ärligt talat glömt o äta vissa dagar. När jag jobbat 18-19 timmar i sträck var det Lisa som påminde mig om att jag skulle jobba dagen efter också att sova kanske var en bra idé.

Kan väl också nämna igen även om jag redan lagt upp några bilder på Instagram, Facebook och Twitter. En väldigt talande beskrivning av mig som arbetsmänniska är att jag haft ”lite” ont i handleden. Jag bokar in en tid hos sjukgymnasten på min hälsocentral, jag tänkte att det är väl samma problem i vänster handled som jag alltid haft. Men tro mig om den förvåning jag kände när sjukgymnasten sa att ett ben i min hand var ur led.. Inte konstigt att jag hade ont.. Nä nu är det bara att bryta ihop och komma igen, fullt ös framåt mot nya utmaningar och 2018 kommer ni se att Kristdemokraterna är tillbaka på allvar igen!

Stolt och tacksam

Efter en lång vecka med mycke jobb så blev jag riktigt glad när jag kom hem idag. Det fanns nämligen ett brev och en present från Småföretagarnas Riksförbund. Det är med stolthet jag kommer bära denna pin så ofta som möjligt.

Jag som är uppväxt i en småföretagarfamilj blir verkligen extra glad för detta. Dessa frågor är kärnan i varför jag engagerade mig från början. Det är alldeles för svårt att driva företag i Sverige idag och speciellt småföretag. Det är inte politiker som skapar jobb, politiker kan skapa förutsättningar. Jag tror mig tillhöra den skara politiker som verkligen vill jobba för att utveckla småföretagandet i Sverige och det sker genom sänkta arbetsgivaravgifter, slopat sjuklöneansvar och mindre regelkrångel.

Stoltheten och viljan segrar!

Det här riskerar att bli lite långt…

Jag blir så förbannat trött på människor som inte kan hantera att människor tycker annorlunda. Att andra människor ser samhället på ett annat sätt än vad just du eller jag gör. När jag var på krogen en gång blev jag kallad moderatsvin. Detta under en kväll då jag gick på krogen bara för att lyssna på min storebror som spelade med sitt band på den lokala krogen i Sveg där jag är uppväxt. Varför blev jag kallad moderatsvin då? Det vet jag så klart inte men antagligen kan man koppla det till att jag just då var med och startade upp MUF i Härjedalen. Detta var 2006. Senare samma vår var jag på en skola för att kampanja inför valet och fick för första gången bli kallad för kapitalstsvin. Senare under valrörelsen 2006 fick jag fler ord kastade mot mig, bara på grund av min politiska färg.

Inför att Moderaterna höll partistämma i Gävle 2007 blev jag och några partivänner hotade för att vi kampanjade på stan av en 30 år äldre herre som kallade oss, återigen, för kapitalistsvin och borgarsvin. När jag sedan kandiderade till ordförande för Studentkåren i Östersund fick jag höra orden moderatsvin igen och ”inte fan vill jag ha en moderat som kårordförande”. Att jag sedan avsade mig alla mina politiska uppdrag under min tid som kårordförande stoppade dock inte dessa kommentarer som jag hörde nämnas bakom min rygg.

Under 2008 valde jag sedan också att lämna Moderaterna av ideologiska skäl, jag kände mig inte helt hemma längre utan började titta mer mot Kristdemokraterna under 2009. Och visst, även jag hade fördomar. Jag var tveksam till partinamnet men desto mer jag läste på desto mer övertygad blev jag innan jag slutligen träffade en kille som satt i förbundsstyrelsen för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Under hösten 2009 var jag med på min första kampanj med KDU och bland det första jag fick frågor om var ”varför hatar du bögar”. Under valrörelsen 2010 gjorde jag totalt 5 polisanmälningar. Hot och näthat men tack och lov inget mer. En specifik händelse som för evigt nog kommer sitta kvar är när jag och två kompisar står och delar ut sommartidningar i Lund. Vi hamnar på tre olika ställen för att täcka en så stor yta som möjligt och helt plötsligt är jag ”omringad” av 4-5 personer som står och kallar mig för böghatare, kristna äckel och borgarsvin. En av de som står runt mig lovar också att kasta ut mig ur Lund samtidigt som han tar på sig ett par handskar. Jag får i efterhand veta att samma personer slagit sommartidningarna ur handen på en av mina vänner innan de gick mot mig med samma typ av glåpord mot honom.

2011 under en skolkampanj ropas det borgarsvin, 2012 är man åter en kristen fanatiker för att 2013 än en gång bli kallad kapitalstsvin. Under valrörelsen 2014 har vi hittills fått vår kampanjbil repad 2 gånger, nerklottrad kanslidörr en gång, nerklottrad vägg samt två omgångar med massor med klistermärken från Svenskarnas Parti och AFA. En morgon när jag kom till kampanjbilen hade någon roligt nog satt ett tuggummi på Hägglunds ”öga” på bakrutan. Två partivänner som var på en marknad i sommar fick höra av en annan äldre herre att han ville döda Göran Hägglund.

Idag måndag 18 augusti var jag på en valkickoff med Ung Allians i Skåne. Helt plötsligt så visar MUF Skånes ordförande mig en nyhetsflash, Göran Hägglund har blivit ”tårtad” i Göteborg. Jag sätter mig omgående med min mobil och letar upp nyheten på först Expressen, sedan Aftonbladet, Svd, DN och Sydsvenskan. Jag kan inte tro att det är sant samtidigt som jag vet att det är det. Jag är glad att det tack och lov ”bara” var en tårta, att det inte var något som allvarligt kunde skada Göran Hägglund. Samtidigt blir jag riktigt förbannad, förbannad över hur det här fortfarande kan hända. De människor som inte accepterar andras åsikter och som låter detta gå till handling via våld, hot eller skadegörelse har ingenting att göra på våra gator. Människor som begår kriminella handlingar måste lagföras för det här får inte fortsätta.

Visst ja, när jag är på väg hem från valkickoffen med Ung Allians och står och väntar på Malmö Central på bussen så kommer det fram en man när jag pratar i telefon. Han frågor om jag har en tändare men då jag inte själv röker så svarar jag ”tyvärr inte”. Han ser då min vita kristdemokrat-jacka och säger ”jaha, är du kristdemokrat, fy fan”… Ytterligare ett tecken på att jag som kristdemokrat är något konstigt, något udda som inte är en vanlig människa. Jag blir så förbannat trött på det här. Men samtidigt lovar jag er, jag lovar att imorgon. Då kommer jag ha på mig min vita kristdemokratiska jacka igen, med stolthet kommer jag gå ut och fortsätta kampanja för ett Sverige jag tror på. Ett Sverige som är öppet och tolerant, där människor får tycka olika utan att få en massa glåpord kastade efter sig.

Nu vänder jag mig till dig som hotar, förstör och misshandlar vår demokrati. Behåll dina åsikter men jag lovar att det du gör för att förstöra vår demokrati ger bara mig en större vilja att kämpa vidare, att fortsätta arbeta för ett Sverige som tillåter olika åsikter och idéer. Det är bara när vi vågar debattera och diskutera som vi utvecklas, den dagen vi ger upp för antidemokratiska grupper så förlorar demokratin. Jag är stolt över att företräda ett politiskt parti, jag har viljan att fortsätta och jag ger aldrig upp!

Sänkta skatter, inte höjda!

Sjuklöneansvaret är en bromskloss för småföretag

Alliansen i Malmö

Idag 11.00 presenterar jag tillsammans med Stefan Lindhe, Ewa Bertz och Niels Paarup-Petersen ett valmanifest från Malmöalliansen.

22 skarpa förslag för de första 100 dagarna vid ett Alliansstyrt Malmö efter den 14 september.

Ni kan läsa vår debattartikel i Sydsvenskan här.

Sänkta skatter är bra för Sverige

Avskaffa turordningsprincipen